ingenting
Tystnad och en halvdrucken Corona på bordet. Tankar och funderingar far som vanligt runt i en salig blandning när jobbkjolen åkt av och mjukisbyxorna på. Det är skönt att bara varva ner lite, sitta i soffan och mer eller mindre stirra rakt framför sig. Tröttheten stiger ju mer klockan tickar, men är ändå inte helt sovklar. Det är en slags fin ensamhet. Kan ensamhet vara fint? Ja det kan det. Till en viss grad. Man måste lära sig att njuta av tiden som man får för sig själv. Nä, jag är för trött för det här. Borsta tänderna, tvätta bort sminket och krya ner under täcket.
Johanna Berg