backstreet boyshysteri

Ja, dra mig baklänges. Idag har det varit Backstreet boyshysteri på jobbet. Väldigt trevligt iförsig och kan bara medge att hakan hängde i golvet när Nick Carter himself gick igenom butiken. Blev 14 för nån sekund innan jag kom underfund med att jag faktiskt inte alls var ett fan av dessa herrar. GO SPICE GIRLS... ja, 14 var det ja.
Men va brukar man säga? kändis som kändis, bara den inte är gjord av betong. (vid närmare eftertankte tror jag inte alls att det är något man brukar säga).


Nu ska det bli riktigt gott med två dagars ledighet, för att spetsa lyckan lite extra så smetar vi på med feriepengarna! Ligger nu och dinglar med benen utanför soffkanten, har inga planer på att göra något annat den närmsta timmen. Undantag för om jag kanske somnar då.














Johanna Berg-

mindre skönt skoskav.

Vad gör folket egentligen? inte sjutton flyger ni iallafall. Måndag och timmarna på jobbet gick lite väl sakta, eller ja, egentligen inte. Höll i sista Arden-kursen, vilket gick bra :) Ligger i soffan med blödande fötter. (nu ljuger jag), men det känns så. För ont gör det och faktiskt så blödde det lite förut. Skoskav mina damer och herrar, med korten på bordet kan jag erkänna att det suger.
Efter att nästan ha blivit en backspegel mindre (jag skyller på skoskaven för att ha nått o skylla på), så ligger jag äntligen i soffan och.. ja, kollar på något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Kan anses vara intressant, jag tippar mer åt det ovettiga hållet :)



Rätt och slätt, god natt folkens!





Johanna Berg.

lördagsssol

Vaknar till sooooool! Underbart, speciellt på en ledig lördag.
Igår var det kostur till Charlottenberg med Anniegumsan, väldigt trevligt må jag säga.. Kvällen avslutades i soffan med var sitt glas rött.

Nu är det morgonmys i soffan innan jag tar tag i dagen. Kaffe och Lars Winnerbäck är givet.





Johanna Berg

full igång

Har gjort allt i min makt för att vara vaken ...
Därav städat, gjort ordning disk och tvättat kläder.





Slockna på soffan, vaknat, duschat och nu fit for fight igen :)







Johanna Berg

Photo shoot

"Heeei, har du Issey Miyake?"
"Jadå absolut, är det till en hare eller dame?"

Haha, hare var det ja. Ännu en stackars kund som blev offer för mina ordgrodor.


photo shoot med Annie idag, fantastiskt att man kan bli så glad över en lyckad bild. Hoppade runt som en barnsligt lycklig solstråle som precis fått äta sin favorit glass (Bra jämförelse). Och hon är ju en skönhet, den där Annie :)


Johanna Berg


lightversion och vitsippor

Några varv runt sjön (okej några och några, men 3 iallafall). Fick sommarkänslor. Solen gav vattnet glitter, volleybollsplanen var full med spelare (om man kunde kalla dem för det, dock inte för att jag skulle vara ett dugg bättre). Äldre par, hurtiga gymkillar, fnittrande lågstadietjejer, överallt. Hade lite svårt för att veta vilken kategori jag skulle tillhöra, så med lite tänkande bestämde jag mig för att vara en lightversion av de hurtiga gymkillarna. Extra-light. Nej, min kondis är inte den bästa, men är fortfarande nöjd med valet av min kategorisering. Nog med det.
Sommarkänslor var det. Medans jag lallade runt där runt sjön och låtsades vara en marathonlöpare dök jag då och då ner i ett dike för att plocka lite vitsippor. Vinden tog tag i håret och fåglarna kvittrade. Ni hör ju hur det låter, yes jag trodde jag var med i en film. En marathonlöpare i en hollywoodfilm. Jäkligt nöjd kröp jag de sista metrena till bilen för .. tjao.. ha en såkallad stretching. 15 minuter borde ju räcka? Jag böjde på rumpan och sträckte upp ett ben. Efter 35 sekunder av den såkallade stretchingen satt jag redan i bilen på väg hem.







Näe, nu ska jag låtsas bli trött, så jag kan sova och vara pigg till jobbet kl 04!
God natt.







Johanna Berg

energispurt!

Håkan, Håkan, Håkan Hellström. Tack för en grym morgon. Dina låtar, din röst. Energin som blandas med söndagens strålande sol gör mig lycklig. Redo för sista arbetsdagen innan två dagars ledighet. Då kör vi.









Johanna Berg.







längtan

Vårsol och jordgubbar till frukost, då saknas ju egentligen bara utsikten över havet.










Johanna Berg

en torsdag.

Fyra timmar. Det var väl mer eller mindre den exakta tiden som det tog att vika ihop, förbanna sig över alla jävla plagg, bli glad över nyfunna klänningar och lägga allt i garderoben igen. Känns skönt, fantastiskt skönt. Blev överraskad över plagg som jag faktiskt inte visste att jag hade. Kan räkna den här dagen som shoppingdag nr 2 den här veckan. Till och med prislappen hängde kvar.
För den som undrar helt hejdlöst mycket blev det även en sväng till solarieöarna, idag igen. Jag kom på mig själv med att ligga och sjunga för full hals till Avril Lavigne, jag smög ut och hoppades att ingen såg.

Så med nya fräknar, en flaska Masi och med tjejbarometern på max tar jag och Angie tag i kvällen bravader, ungefär på det viset som bara hon och jag kan.










Johanna Berg.


Fia fia fia.

En perfekt kväll att börja blogga på igen. Det här inlägget tillägnar jag Sofia Börjesson. Sofia säger jag endast när det är något riktigt allvarligt (knappt ens då). Brukar var i stil med "Okej Sofia, nu sveper vi" eller "Meeeeen Sofia Börjesson, låt mig vinna i Sing star någongång", ni hör ju den allvarliga undertonen. Vi fortsätter inlägget med Fia.

Jag har miljoner anledningar till att bara prata om Fia. En av de är att det var just hon som ville att jag skulle börja skriva igen och då är det ju bara för mig att göra det. Eller hur. Det är det minsta jag kan göra för att på något litet vis kunna visa hur mycket hon betyder och hur mycket jag saknar henne. Och det är även en till anledning. Saknad. Jag saknar allt vi gjort tillsammans. Eller saknar, jag vet inte om jag längre skulle sätta mig med dig i en kundvagn för att sedan flyga ur och bli röda av blod. Eller springa medvetet in i en vägg för att sedan se hur långt bakåt man flög. Inlines på is. Åka pulka från grundskolans tak. Hoppa i taggbuskar. Jag kan helt enkelt konstatera att det nog är bra att vi vuxit upp och lagt jackasskarriären åt sidan. Även om vi just då ansåg att vi hade stjärnkarriär och absolut kunde bli lika coola som Johnny Knoxville och Steve-O.

Därimot vill jag aldrig sluta med att skratta med dig. Med att vara med dig. Spela in film i alla olika genre. Sjunga och dansa som om jorden skulle gå under om vi inte gjorde det. Jag vill aldrig sluta med att slå klackarna i taket eller helt tvärtom - ligga som zoombies i varsin soffhörna. Jag vill aldrig sluta med att sitta med ett glas rött medans du sjunger och spelar gitarr till Halo - Beyoncé. Mina ögon blir alltid blanka och stora som tefat, du gör mig till världens stoltaste. Varje gång. Med lite eftertanke kan jag nog fortfarande kunna tänka mig att åka skidor, på grön gräsmatta i mitten av juli. I bikini, för att sedan ligga och ha after-ski. Japp, det kan jag faktiskt fortfarande tänka mig.

Nej du, min nyblivna stockholmbrutta, dig kommer jag då alltid ha kvar inom mig. I nöd och lust :) Det är ju det bästa vänner är till för.









Johanna Berg.


tacksam för tvättkorgen.

Det drar ihop sig. Jag surrar och snurrar, förbannar känslor som knyter sig i magen. Tar tacksamt emot de som får allt innehåll i hjärnan att kännas som honung. Mjukt och lent, på ett oerhört fastklistrat sätt. Det är fram och tillbaka på alla plan. Mest tillbaka, men snart framåt igen. Jag kan inte riktigt skingra det som är dröm och verklighet. På det som är positivt eller negativt. På det som jag känner eller på det som jag tro mig känna. Just nu.
Min kära sambo Jonas fick mig precis på nya tankar "vad gör du? du ser springig ut". haha jaha? tack.. eller? Därimot eldar vi som dårar i lägenheten och en liten lätt röd-rosa nyans på kinderna har antagligen uppstått.
Tvätt! apropå absolut ingenting, det får tankarna att krympa. Ungefär som om du varsamt stoppat in dem i tvättmaskinen, på 90 grader. Med vilja, eller på undermedvetet kommando, jag har ingen aning. Men det ska bli rent. Och krympa. Så om funderingar och tankar tar överhanden, tvätta. Jag tvättar som en tok idag. Och jag känner snart ingenting.







Johanna Berg. 

dörrar öpnnar nya.

Mätt igen. På knäckebröd. Måste börja variera min kost lite, kan inte vara bra i längden att bara proppa i sig massa fibrer. Men gud vad gott då.  Ska alldeles strax krypa ner undet täcket, blunda och hoppas på att drömmarna jag alltid drömmer slår in i morgon. Eller dagen efter det. En vacker dag så ... för det heter väl så? "en väcker dag kommer jag...." Jo, så heter det. Undra bara när denna otroligt vackra och sällsynta dag kommer? Är det mer risker och chanser man måste ta? Jag vet att jag är feg, rädd för att förlora .. något som jag faktiskt inte har. Eller feg? det är jag ju inte, när tankarna kommer tätare inpå. Och hur kan man förlora något, om man inte har det från början? Ingen logik. Stäng en dörr, så öppnas det alltid nya. Flera stycken ibland. aldrig mindre än en. Det har jag lärt mig. Jag har snart en dörr på glänt, den kanske stängs sakta.

var är glöööögggen

Nu när jag äntligen bestämmt mig för att komma i julstämning (mitt undermedvetna gjorde det under natten), kom jag underfund med att jag jobbar sent hela veckan. Jaha? Så exakt när tänkte jag hinna förvandla lägenheten till en tomtebod? Typiskt när man väl bestämmer sig för något, om jag har tur har shoppingcentret nattöppet på torsdag, så jag kan springa in där efter jobbet :)
Näsan rinner lite mer än igår och hostan irriterar nog snart på max. Är det lov att dricka vinglögg innan jobbet? jag menar, det är ju jul. och glögg är jul. Eller ja.. okej. Tar det ikväll när jag kommit hem istället. 

ropa inte hurra

Lucia. 13 december. Inga tärnor. Inga ljus i håret. Tom pepparkaksburk. Saffran ligger fortfarande i plånboken och jag pendlar mellan att dricka vinglögg och äta All bran cornflakes. Adventsljusstaken slutade fungera för någon vecka sen. Granen lyser iallafall vackert. Det strålar i blått. Noll julkänsla. Bara en eggande rastlöshet i kroppen. brrrr. Tur att långhelgen snart är över, så man kan återgå till lite rutiner. Visserligen så är inte uniformen struken, matlådan är inte i någon matlåda, inte ens lagad. Snön har ramat in bilen och jag måste troligen gå upp extra tidigt för att ens kunna komma upp på vägen. HURRA - för mig, världens lyckligaste människa. Förlåt, jag ska bättra mig. Så fort snuvan slutar rinna och så fort hostan slutar hålla mig vaken om natten. Då ska jag bättra mig. Inte en sekund tidigare - eller? Typiskt att man ska vara så enivs. Hur kul är det egentligen att gå nertrampad i på tok för grova skor? Näe, bättring nu på momangen. HURRA - för mig, SNART världens lyckligaste människa.

INTE kul

Jag hatar mensvärk!!!!!!!!! ?(/&%#¤% Blir så jävla förbannad att det ska vara så jävla jobbigt en gång i månaden. Phu..

RSS 2.0