svart mörker
Det är något slags vacker över det. Mystiskt. Spännande. Det är mörkret, och vinden. Den viner i träd, i stolpar, i gräs. Det knäpper i altanbrädorna, det låter som tunga fotsteg. Varför vara rädd? Eller våga vara rädd snarare. Dörrar är låsta och gatulampan stänker ner ljus på de vajande, fortfarande, gröna löven. Det syns att de är våta. Det syns att det har regnat ikväll. Med fylld och uppmärksam blick tittar jag ut, ser ingenting. medans allt här inne, syns utifrån. Därför ska man ha ljus. de kan gömma dig. Och nu låter jag som någon som inte allt borde blogga. Well, det var väl mer eller mindre ett litet tips? Vem vet, vad/vem som lurar på andra sidan glasrutan.
VAD GÖR JAG?!?! sitter ensam hemma och skrämmer upp mig som en tok. Well done fröken Berg.
Johanna Berg