tacksam för tvättkorgen.

Det drar ihop sig. Jag surrar och snurrar, förbannar känslor som knyter sig i magen. Tar tacksamt emot de som får allt innehåll i hjärnan att kännas som honung. Mjukt och lent, på ett oerhört fastklistrat sätt. Det är fram och tillbaka på alla plan. Mest tillbaka, men snart framåt igen. Jag kan inte riktigt skingra det som är dröm och verklighet. På det som är positivt eller negativt. På det som jag känner eller på det som jag tro mig känna. Just nu.
Min kära sambo Jonas fick mig precis på nya tankar "vad gör du? du ser springig ut". haha jaha? tack.. eller? Därimot eldar vi som dårar i lägenheten och en liten lätt röd-rosa nyans på kinderna har antagligen uppstått.
Tvätt! apropå absolut ingenting, det får tankarna att krympa. Ungefär som om du varsamt stoppat in dem i tvättmaskinen, på 90 grader. Med vilja, eller på undermedvetet kommando, jag har ingen aning. Men det ska bli rent. Och krympa. Så om funderingar och tankar tar överhanden, tvätta. Jag tvättar som en tok idag. Och jag känner snart ingenting.







Johanna Berg.