följer med vinden
Tussilago och vitsippor i varje dike, man går förbi. Det är verkligen på väg åt rätt håll nu, solen gömmer sig inte lika ofta längre. Vindarna har till och med börjat bli ljumma. Vår. Det enda negativa är väl att allergin sätter igång. Ögon och näsa som rinner.
Jobbet rullar på i lagom takt.. Ibland går tiden fort, ibland känns det som om sekundvisaren har stannat. Ibland vill jag aldrig lämna Norge, andra dagar längtar jag hem som aldrig förr. Jag saknar mycket och många hemma. Eller vad är hemma? Det är inget specifikt ställe, hemma är en plats där alla man älskar lever. Hemma kan vara över hela världen. Allt varierar. Jag vill känna mig hemma på fler ställen. Jag har hela världen framför mig.
Just nu har en rastlöshet svept över mig. En rastlöshet som går hand i hand med en otrolig trötthet. Jag vet nog varken ut eller in, för tillfället är jag bara. försöker vara i nuet, utan att drömma mig bort på tok för ofta. En längtan till att något ska hända. En längtan om att längtan ska hitta sitt mål. Men vad händer efter målet? Finns det ytterligare ett? eller är det finito sedan, när man väl lyckas ta sig förbi mållinjen? Dessa tankar och funderingar. Varför lyckas de alltid sätta sig fast som besatt innanför mitt pannben? Är det en gåva, eller en last?
Hur vet man vad som är verklighetsrelaterat och vad som bara är .. en dröm?
Johanna Berg.